Inzoomnia

wooo the tiredness. jag är så TRÖTT. haft insomnia tre nätter i rad vilket aldrig händer mig om jag inte är riktigt jävla stressad. max en gång per år? way to start the year liksom. betvivlar dock starkt att vi någonsin kommer ha en sådan här skitkurs igen. på riktigt. inte ok någonstans att slita ut studenter såhär. nog finns det en gräns and this crossed mine. min laddare gick sönder när jag skulle skriva klart den ena tentan vilket resulterade i att jag fick panikskriva i fem minuter och skicka in innan datorn dog. en halvfärdig tenta.. som jag jobbat på i två veckor. om något fick kortisolnivåerna att rinna över så was that it. men får se det som en träning? att acceptera att bara för att jag KAN göra mitt bästa så betyder inte det att jag borde göra mitt bästa. om det går ut såpass över välmåendet att jag inte mår bra är det liksom inte värt det. så jag får tänka: ja, jag kan bättre men det är inte det bästa för mig. och jag skickade in en halvfärdig tenta och kommer (med största sannolikhet) få ett betyg jag inte är nöjd med, men waaah: good fucking enough.

MEN goda nyheter. på fredag är inlämning av den sista tentan och sen är kursen klar. neurovetenskap 2 – jag kommer aldrig glömma eller förlåta dig. men förhoppningsvis har jag klarat mig igenom den!!! tjohoo. blir ändå stolt över mig själv och min disciplin. finns inte på min världskarta att ge upp även om det känns omöjligt ibland. jag vet ju vart jag ska. klara den här psykologutbildningen och sedan vidareutbilda mig till genusvetare och psykoterapeut. vem vet om man vill plugga något mer?! mhmm honeybee.

efter denna helvetesperiod (ja, den här bloggen är tydligen bara till för att jag ska få gnälla av mig, luckily it’s mine hehehhh) blir det en låång period av REHAB. en jävla massa återhämtning, träning och bra mat. och spa nästa helg.. det kunde verkligen inte komma mer lägligt. fyfan vilket slit! haha.

tack o hej leverpastej

HÄJ

Hej mitt i tentakaoset! Total chaos! Woah! Värsta hittills. Fint att jag alltid drar mig hitåt när det är stressigt. Men fan.. jag gillar verkligen inte att ha den här typen av blogg. Den är ful och tråkig och influencig till utseendet. Känns så offentligt och synligt här på nåt sätt. Känner mig blottad när jag skriver, lol. När den här domänen går ut kommer jag gå tillbaka till mitt älskade lite mer anonyma tumblr. Men fortfarande blogga såklart! That’s the thing – jag har alltid gjort det på tumblr men alla tycker ju tumblr är ute förutom jag. ÄLSKAR tumblr. Bästa. Mmmmmhmm. Har bloggat där sen jag var 16 och kommer förmodligen aldrig sluta. Ni som vill fortsätta följa mig där (på jordens äldsta blogg): http://jehuu.tumblr.com

Anyhow: livet rullar på bra trots att det är en riktig skit-tenta vi har. To be fair så har vi faktiskt TRE tentor på den här neurokursen. Har aldrig skrivit och läst så mycket i mitt liv. Men jag har heller aldrig tränat och promenerat så mycket som jag gör nu – fan vilken lycka. Man mår så himla bra. Älskar att promenera med podd, jag som alltid avskytt att gå utan mål. Nu fattar jag grejen. Att gå för att upptäcka och vara nyfiken på sin närmiljö. Haven’t ever done that.

Hoppas ni mår fantastiskt hörrni. Och om ni inte gör det så skickar jag en stor ordentlig varm kram till er och säger att allt faktiskt kommer bli bra tillslut.

30 december

Mood: jag har verkligen tagit ledigt under julen. Så fint ändå att kunna ”komma hem” till Karlstad och bo hos mamma. Nu är man helt slut av allt socialiserande. Och det är lite back to reality pga har två tentor som ska in om två veckor. Till en kurs jag hängt med noll i. So basically I’m gonna learn the whole course in two weeks. Hehe. Legit ändå :)) Men: fan vad jag älskar mina vänner. Dom är verkligen världens finaste och tiden känns alltid för kort i deras närhet. Allt prokastinerande är så himla värt det.

Jag älskar nystarter. Jag gillar nyår. Jag fattar att man kan ha nystarter och förändring närsomhelst blablabla men jag tycker sånt är kul. Har så sjukt många nyårslöften, eller ”mål”. Gillar att försöka hålla nya saker och skapa nya strukturer på livet. Ett mål är att träna på tacksamhet och att se mer positivt på tillvaron. Det är ju lite tabu, att tänka positivt och allt det där. Men jag tror verkligen på det. Jag påverkas så mycket av negativitet och klagande att jag behöver vara stabil och trygg själv. Speciellt som framtida psykolog??? Can u imagine. Jag har liksom några ”musor” som jag ser upp så himla mycket till. Det är viktigt. Typ Linnéa. She is amaze och vi har 100% samma värderingar i livet. Fan vad skönt det är att lufta med henne ibland. Och hon kommer hit ikväll och firar nyår med oss!! Tjuhu.

2020 ska bli ett år av psykisk och fysisk hälsa. Mer växtbaserat, träning och yoga kombinerat med meditation och egenterapi som kör igång i Januari. Ska vända ut och in på mig själv och bara götta mig i nuet. Tillåta mig själv att må bra. Mmh.

Hoppas ni mår bra och att ni kan få in lite tacksamhetstänk såhär vid nyår. It’s important.

Kramis

🙆🏼‍♀️

Känsla just nu. Otroligt stressad och provocerad. Just nu läser vi neurovetenskap 2 med statistik inbakat och jag känner mig helt överväldigad av all läsning. Det är en omöjlighet att hinna läsa allt (det är sammantaget drygt 1500 sidor där 10 sidor tar en timme att läsa, utan överdrift) och det gör mig galen. Jag förstår inte. Vad är poängen med kurslitteratur om den inte hinner läsas?

Jag har alltid känt mig trögfattad för att jag inte lär mig som alla andra gör. Och nej, inte på samma sätt som varenda människa gör. Jag förstod på riktigt aldrig något på lektioner i skolan utan fick läsa mig till allt själv hemma. Vilket absolut kunde ge mig höga betyg. Men vilket jävla jobb det var. Och det är samma sak här. Vad är det med mig och föreläsningar? Varför går det inte in när någon pratar framför en PowerPoint? Jag ser munnen röra sig och ord komma ut men jag får aldrig grepp om någon röd tråd. Varje ord är helt separerat från det förra. Jag hänger inte med alls, och jag märker att alla andra har så lätt för sig. Vilket gör mig provocerad. Speciellt när någon kommenterar att dom inte heller förstår, när det är tydligt genom sina frågor att dom gör det. Jag får inte med mig något överhuvudtaget från majoriteten av alla föreläsningar. Nada.

Funderar på om jag haft ADD hela mitt liv? Kan ju vara smart att utreda. Jag fick gå till läkare och kolla upp min hörsel när jag var liten för att jag sa ”va” hela tiden, men det visade sig att hörseln var bra. Jag bara är och har alltid varit så otroligt disträ, i en annan värld, enormt svårt att hålla fokus. Jag klarar psykologutbildningen, men jag gör det genom att läsa allt själv. Känns så orättvist att andra kan klara det enbart på föreläsningar. Behöver tid och förstå grunder och detaljer innan jag kan förstå helheten.

Så, just den här kursen känner jag mig frustrerad. För om jag inte hinner läsa litteraturen känner jag mig körd liksom. Menmen, kanske hinner lägga 150 timmar nu över jul. Dont worry about having a life.

Hoppas ni mår bra iaf! Förövrigt färgade jag håret orange idag. Frustrationens färg.

Kram

Hej.🙋🏼‍♀️

Jag är tillbaka🙋🏼‍♀️. Woo. Längsta pissperioden på LÄNGE. Alltså gud? Panikångest var längesen. Men there it was. Nu mår jag bättre igen. WUAHAHHA. Skönt. Hoppas ni klarar er genom november också. 25 soltimmar i Sthlm but lets be happy att vi inte bor i Växsjö för där har dom haft 3 (!!!?). Växjöbor. En eloge till er. Keep your shit together.

Just nu sitter jag med två hemtentor vilket förmodligen är varför jag kände för att skriva här. Det är mycket men det är kul. Jag älskar att läsa och lära mig orimligt mycket. Fast rimligt för mig.

Tacksamheten ikväll:

  • Tack för att jag får gå psykologprogrammet.
  • Tack för att jag hittat meditation.
  • Tack för att jag hittat yoga.
  • Tack för att jag hittat oljor.
  • Tack för kristaller.
  • Tack för mina fantastiska missar.
  • Tack för Louis.
  • Tack för mamma.
  • Tack för vänner.
  • Tack för att jag får leva. Tack för allt. 🙏🏻

Kram ❤️

12 november

hej hopp. gud. min energi är verkligen nere på noll? har ingen ork eller motivation i min kropp. måste släpa mig ut typ. ugh. det är otroligt hur hjärnan funkar. varje år runt Simons födelsedag och runt hans dödsdag blir det bara mörker. visst är det också spännande att det alltid känns som att det aldrig kommer bli bra igen? det är något med ångest som gör att man tappar all tro på framtiden och gräver ner sig i nuet. det är jobbigt att ta ordentliga andetag liksom. känns som att man inte får luft. och jag drömmer mardrömmar om död och har sömnparalyser. ser saker som inte finns egentligen på nätterna och går i sömnen. mmh. le life. jag funderar på att ta tag i egenterapi snart. could b good. vilket jäkla jobb. känner att jag har så mycket ilska i mig som kommer fram mer och mer med plugget. det läskiga är att jag alltid känner mig för stressad för att hinna vara ledsen. jag blir stressad av vetskapen om att det är det jag behöver vara. thats how i roll and have been rolling for a long time för att överleva.

anyhow. om ni som jag tycker att hösten är riktigt pissig så hang in there. det blir bättre snart även om det inte känns så.

what else? jobbar mest med att kunna bete mig som en någorlunda normal person när jag mår såhär. well oh well. hoppas det är över snart.

Kram

Nämen häj!

Haha vad är detta för blogg egentligen. Två månader sen jag senast uppdaterade. Det roliga är att det oftast är som mest lockande att skriva när ångesten smyger sig på. Kul kul.

So whats my status? Precis som vanligt varje höst så är höstdippen här. Den kommer alltid i oktober/november. Med mitt dåliga minne har jag tur som har en partner som kan återberätta allt för mig varje år. Höst + vår = definitiva gropar för mig. Senaste veckan har jag skattat högt på ångestskalan. Man är lite skakis, extremt lättrörd och saker känns överväldigande helt enkelt. ”Helt enkelt”. Min senaste psykolog poängterade att jag alltid skrattade när jag grät och försökte liva upp en väldigt mörk stämning när det blev jobbigt. Svårt att ta mig själv på allvar. Jag har ganska lätt för att skämta bort mig själv. Min största rädsla i livet, typ, är att ses som en börda för någon. Att någon tycker det är jobbigt/obekvämt osv. Jag försöker träna på det eftersom jag verkligen uppskattar när någon vågar visa sig sårbar inför mig. Antar att detta är något alla har svårt för? Att våga lita på att folk faktiskt vill höra, typ. Jag är så extreeemt svår att komma nära inpå. Min integritet når upp till månen ungefär. Vi får väl se vart jag hamnat om 4 år.

Whats new:

1. Jag vill lära mig mer om oljor och kristaller. JAG VET. Men det är något som bara är så himla lugnande. Att meditera med en sten. Konstigt jordande. Införskaffade därmed 10 svindyra oljor med tillhörande diffuser häromdan. Since I can afford it and all.

2. Jag har fått ett till jobb. På ett HVB-hem för unga pojkar. Jag kör mitt första pass på söndag. Ser verkligen fram emot det! Gud. Min eld brinner så starkt för just den målgruppen. Så just nu är tanken att jag ska jobba extra där + fortsätta jobba på ungdomsavdelningen på Kriminalvården. Inte hunnit jobba där sedan i somras och saknar det verkligen.

3. Jag har tagit på mig att bli representant för Stockholms Universitet i Psykologförbundets studeranderåd. Vad innebär det tänker ni. I ask myself the same. Alltid känt mig så dålig på fackföreningar och andra instanser att jag tänkte att bästa sättet att lära sig är att bara ta sig vatten över huvudet och GÖRA. Verkar sjukt intressant dock och tanken är att jag ska lära mig maassa mer om allt som är kopplat till att vara psykolog.

Övriga tankar. Jag älskar verkligen min utbildning. Älskar när det tänder till och jag känner att jag kommer få göra skillnad. Jag brinner så otroligt starkt för det här.

Övriga förhoppningar: att jag inte ska bränna ut mig. Plugga heltid + ha två extrajobb + jobba volontärt för Psykologförbundet = kan bli overload. Om jag DESSUTOM ska fokusera på våra betyg som inte spelar någon roll överhuvudtaget egentligen. Stockholms universitet är den enda psykologutbildningen som har A-F. Alla andra har antingen G och VG eller bara G. Ändå får vi alla samma legitimation och våra utbildningar ska vara likvärdiga. Snacka om att det känns värre att få ett E, som ändå motsvarar godkänt, än att få ett G. Lyllos er. Skulle fira med champagne varje tenta.

Hoppas att ni mår ok trots höstmörkret! Det är många som dippar nu. Efter regn kommer solsken, alltid.

Hejdå sommarlov

Hej på er.

Min nuvarande status: såå TRÖTT!

Känns som att jag haft sömnbrist i hundra år även om det bara är en vecka. Gud vad det pajar livet att va trött! Målet nu är bara att vila ikapp så jag orkar med studierna. Man behöver verkligen vara påfylld i alla depåer för att kunna ta till sig allt. Vill ju suga åt mig litteraturen som en svamp men det enda jag orkar just nu är att ligga och såsa i soffan, för trött för att plugga och för stressad för att sova 🤷🏼‍♀️ #lyfe. Får vara så första veckan. Men sen!!! Haha. Gud. Så typiskt mig att vänta på the healthy life to come 🙃 men på riktigt. För varje dipp blir toppen högre och dippen inte lika djup. Det är en kringlig spiral uppåt. Det går verkligen uppåt hela tiden, livet. Blir bättre och bättre på att ta hand om mig själv på varje litet plan. Yas.

Dagens kul: jag har skaffat kort på en yogastudio! Och bundit upp mig på ett ÅR. BUNDIT. Y’all know what that means! Jag måste gå. Och just nu ikväll ska jag iväg på första kursen. YinYoga. Jag tror det här kommer bli jävligt bra 🙏🏻

Namaste!

Feber i blodet

Topp 3 saker som provocerar mig:

1. När folk kommenterar andras utseenden negativt. På ALLA plan. Jag kan bli så oerhört provocerad för jag bryr mig så lite. Spelar ingen roll om någon kommenterar kläder, hår eller kropp – bara SLUTA. Låt människor leva. INGEN bryr sig om vad du tycker om någons utseende.

2. När folk kommenterar att någon är tyst. Eller konstig. Eller något överhuvudtaget som endast har med personens personlighet att göra, oavsett om det handlar om att någon är flamsig eller knäpptyst. Låt människor leva så länge de inte gör någon illa.

3. Elakhet. Intolerans. Att sätta sig över andra och tro att man skulle vara bättre än andra på något sätt. Nej, nej, och åter nej tack. Vi lever alla på samma jord med helt olika förutsättningar men med samma rätt att leva. Ditt sätt är inte det enda rätta.

Saker jag älskar:

1. Människor som vågar vara annorlunda och står för det. Som vågar ha sin egen stil och följa sina egna normer. Som vågar vara sig själva i en värld som ständigt säger till oss att rätta oss in i ledet.

2. Människor som genuint inte känner något behov av att vara annorlunda, som rättar sig in i ledet men ändå har stor tolerans för andras olikheter. Respekt.

3. Snällhet. Något så enkelt och så otroligt underskattat idag som att bara vara snäll. Det är den egenskapen jag värderar allra högst i en människa. I en värld där normen är att vara en kaxig narcissist uppskattar jag att vara snäll så jävla mycket.

Kram och tack för mitt utlopp.

Dopp i dippet

Wow! Hej pisset! Det var längesen. På riktigt, tror det var i December jag mådde skit senast? På det där riktigt ångest-laddade sättet som inte riktigt vill gå över. SÅ TYDLIGT att det (denna gång och många andra för mig) beror på bristande rutiner. Brist på sömn och bra mat. Jag må låta som en vandrande klyscha när jag säger det men jisses, min livsstil har förändrat mitt välmående helt. Från att ha levt på bröd och pasta till att försöka få i så mycket olika grejer som möjligt i tarmfloran. TIPS PÅ VIKTIG BOK! ”Happy food” av Niklas Ekstedt och Henrik Ennart. Kommer mer och mer forskning om kopplingen mellan tarmfloran och psykisk ohälsa. 80% av immunförsvaret sitter i magen vilket gör det hela lite mer logiskt. Heelt galet, men jag är med 100% på tåget. Förhoppningsvis kommer jag bli en sån där påläst psykolog som har koll på varenda liten detalj av ditt liv. Jag vill vara en grävande journalist som vänder dig in och ut. Lite så.

Tips tips (och extrapris just nu): https://www.bokus.com/bok/9789188745040/happy-food-20-om-hur-maltiden-och-lyckan-hanger-ihop/

Om man ska summera den så ska du få i dig så många OLIKA bakterier som möjligt. Hellre 10 gram av 10 olika grönsaker än 10 kg broccoli. Remember that. The more the merrier: VARIATION är nyckeln.

Kvällens tack:

1. Tack för att jag har nog kött på benen för att kunna vara lugn i deppiga perioder. Jag kan må skit utan att få panik numera. Tack.

2. Tack för Helen Torsgården på Youtube. Så jäkla ångestlindrande att titta på hennes lilla familjeliv. Tips till er från mig 👐🏻

3. Tack för att jag har tvättmaskin OCH torktumlare i lägenheten. Jävlar så skönt det är att slippa släpa och boka tvätt. Ain’t nothing like living in luxury.

4. Tack för att Johanna kommer imorgon. Det är en riktigt fin vän från långt tillbaka.