Kvällens mood

Sliten tjej i soffan idag. Värmland var fint. En kort sväng var just precis lagom. Det är hemma men ändå inte. Som ett slags avslutat kapitel som är skönt att bläddra tillbaka till ibland. Men jag vill inte stanna där. Stockholm är vårt hem nu. Lilla familjen i vår lilla borg. Jag älskar att träffa människor jag känner men helst när jag är mentalt förberedd och det sociala batteriet är uppladdat. Jag vill kunna ge något vid varje möte. Att springa på folk ibland i Stockholm är kul, men Karlstad är en helt annan femma. Jag träffar någon var tionde meter. Det är fint, men känner press på att leverera mitt bästa jag hela tiden? Att vara trött då känns som en katastrof. Kommer förmodligen skriva massa inlägg om det längre fram. Min sociala prestations-ångest. Summan av kardemumman är att jag älskar anonymiteten i Stockholm. Jag kan vara vem jag vill när jag vill. I mataffären eller på den nedgångna bion i Vällingby. Det är en slags frihet. Men tack till er som jag sprungit på i helgen. Det var fint.

Kvällens gnäll: hur. kunde jag missa att Pink spelat i Stockholm? Jag som kollat konserter som en galning hela året. Ångesten över det förvärras helt klart av alkoholen, samt alla som skrivit att det var så sjukt bra. Vilken otrolig miss. Färdig-gnällt. Happy for you som gick.

Kvällens tack: tack för att jag och Louis har vänner som accepterar oss som vi är, och som vi accepterar fullt ut tillbaka. Det är fint att kunna hänga utan prestation.

Kram på er ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s