Nämen häj!

Haha vad är detta för blogg egentligen. Två månader sen jag senast uppdaterade. Det roliga är att det oftast är som mest lockande att skriva när ångesten smyger sig på. Kul kul.

So whats my status? Precis som vanligt varje höst så är höstdippen här. Den kommer alltid i oktober/november. Med mitt dåliga minne har jag tur som har en partner som kan återberätta allt för mig varje år. Höst + vår = definitiva gropar för mig. Senaste veckan har jag skattat högt på ångestskalan. Man är lite skakis, extremt lättrörd och saker känns överväldigande helt enkelt. ”Helt enkelt”. Min senaste psykolog poängterade att jag alltid skrattade när jag grät och försökte liva upp en väldigt mörk stämning när det blev jobbigt. Svårt att ta mig själv på allvar. Jag har ganska lätt för att skämta bort mig själv. Min största rädsla i livet, typ, är att ses som en börda för någon. Att någon tycker det är jobbigt/obekvämt osv. Jag försöker träna på det eftersom jag verkligen uppskattar när någon vågar visa sig sårbar inför mig. Antar att detta är något alla har svårt för? Att våga lita på att folk faktiskt vill höra, typ. Jag är så extreeemt svår att komma nära inpå. Min integritet når upp till månen ungefär. Vi får väl se vart jag hamnat om 4 år.

Whats new:

1. Jag vill lära mig mer om oljor och kristaller. JAG VET. Men det är något som bara är så himla lugnande. Att meditera med en sten. Konstigt jordande. Införskaffade därmed 10 svindyra oljor med tillhörande diffuser häromdan. Since I can afford it and all.

2. Jag har fått ett till jobb. På ett HVB-hem för unga pojkar. Jag kör mitt första pass på söndag. Ser verkligen fram emot det! Gud. Min eld brinner så starkt för just den målgruppen. Så just nu är tanken att jag ska jobba extra där + fortsätta jobba på ungdomsavdelningen på Kriminalvården. Inte hunnit jobba där sedan i somras och saknar det verkligen.

3. Jag har tagit på mig att bli representant för Stockholms Universitet i Psykologförbundets studeranderåd. Vad innebär det tänker ni. I ask myself the same. Alltid känt mig så dålig på fackföreningar och andra instanser att jag tänkte att bästa sättet att lära sig är att bara ta sig vatten över huvudet och GÖRA. Verkar sjukt intressant dock och tanken är att jag ska lära mig maassa mer om allt som är kopplat till att vara psykolog.

Övriga tankar. Jag älskar verkligen min utbildning. Älskar när det tänder till och jag känner att jag kommer få göra skillnad. Jag brinner så otroligt starkt för det här.

Övriga förhoppningar: att jag inte ska bränna ut mig. Plugga heltid + ha två extrajobb + jobba volontärt för Psykologförbundet = kan bli overload. Om jag DESSUTOM ska fokusera på våra betyg som inte spelar någon roll överhuvudtaget egentligen. Stockholms universitet är den enda psykologutbildningen som har A-F. Alla andra har antingen G och VG eller bara G. Ändå får vi alla samma legitimation och våra utbildningar ska vara likvärdiga. Snacka om att det känns värre att få ett E, som ändå motsvarar godkänt, än att få ett G. Lyllos er. Skulle fira med champagne varje tenta.

Hoppas att ni mår ok trots höstmörkret! Det är många som dippar nu. Efter regn kommer solsken, alltid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s