3 februari

Halloj. Recap kring förra inlägget om neurokursen: jag klarade den! Med råge? Ofattbart. Fortfarande den värsta kursen vi haft och är fortfarande sjukt sliten. Men jag klarade den. Fy fan. Skrek rakt ut i bilen. Haha.

Påbörjade min egenterapi idag. Det är ett moment vi måste genomgå under utbildningen där vi går i minst 25 sessioner terapi. Känns bara så himla välbehövligt just nu, och bra att börja tidigt. Är helt finito i min skalle. Men börjar ändå se något slags ljus? Typ känna igen mig själv lite igen även om jag fortfarande har total sömnbrist. Det är skönt. Jag känner mig liksom taggad på att bli stark i mig själv igen. I’m on some kind of new path here som jag gillar. Sätta gränser, säga nej, bara vara mig själv och sluta ta ansvar för andras känslor, liv och åsikter. Det äter upp mig inifrån och det är slut med det nu.

Jag kommer förmodligen åka på utbytesstudier i Kanada i höst. Känns både kul (för det var en av anledningarna till att jag valde SU, möjligheten att få åka på utbyte) men också lite jobbigt. Är bekväm där jag är för första gången i mitt liv, och framförallt har jag två katter som är som våra barn. Louis vet jag alltid vart jag har, det är liksom inget problem med all långdistans vi genomlevt tidigare. Men katterna i 4 månader??? Aaah. Men jag skulle ångra mig om jag inte åkte. Så smart på något sätt när man bestämt sig för att genomföra saker, för jag är en sån enormt principfast människa att jag liksom inte kan rucka på sånt. Jag låter aldrig min rädsla förändra mina beslut oavsett hur obekvämt det känns. För jag vet att jag fixar allt. På något sätt löser det sig alltid.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om allt jag tänker på och jobbar med just nu. Jag är lite rädd för egenterapin även om den är behövlig. Saker kommer rivas upp och ilska kommer tillbaka till ytan. Kände imorse efter bara första sessionen att jag bara ville skrika ut allt. Personer som gjort mig jävligt illa och som jag bara svalt. Fyfan. Någon gång vill jag berätta om allt.

Hoppas ni mår bra! If not – hang in there. Ljuset kommer alltid tillslut även i de djupaste mörker.

Kram.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s